KATTKORGEN

Sedan jag fick min första dator (en bärbar 386:a av märket Chicony) och internet, har jag varit fascinerad av publiceringsmöjligheterna på webben. Den ger i stort sett alla möjlighet att publicera sig. Den här bloggen har ju haft det som tema sedan starten. I dagarna blev det problem på ABC-klubben när huvudservern gick ner. Därför väntar jag med att lägg in en länk.

På ABC-klubben hade jag min första hemsida. Några texter, lite poesi och början till en dagbok. Det var enkelt att publicera sig då. Den HTML som krävdes för att knåpa ihop en sida var väldigt enkel.

Så småningom kom de publiceringsverktyg vi känner till idag. Wordpress är den mest kända och använda (som jag känner till). Bloggtjänster som Spray, Aftonbladet och Metro är välkända och används av många.

Det är ett tag sedan jag fattade beslutet att blogga på egna domäner och jag har alldrig ångrat att jag gjorde det. Bloggandet är roligt och tar upp mer och mer tid, på gott och ont.

Här på Kattkorgen försöker jag följa trender på webben. MySpace och Facebook har inneburit en revolution, tycker jag. Jag gillar att ha professionella kontakter och mitt sociala nätverk i samma gränssnitt. Det finns de som skiljer strikt på detta men för mig blir det enklare och roligare. För mig är det också så att det bara är en liten del av min bekantskapskrets som finns på nätet. De flesta har hört talas om Facebook och läser min blog då och då men får inte upp någon puls när jag pratar om vad jag har för mig. Mina föräldrar har inte ens internet och när jag rekryterade min yngre bror till ett familjenätverk på Ning gick han med för att glädja mig.

Det gör att jag ibland tycker att jag lever två liv. Ett som har webben som bas och ett som bara existerar i den verkliga världen men fördelen blir att jag kommer ut en hel del. Nackdelen är att det inte blir mycket samtal om samtalen på webben. Det blir lite som att vara fotbollsintresserad men inte ha någon att prata om matchen med efteråt.

Det roliga är att den jag har lättast att prata med om det jag gör på webben är min pappa. Han var journalist och är pesionerad sedan 20 år. Eftersom jag valt en annan yrkesbana än journalistik var det först sedan jag började publicera mig på nätet som vi fått saker att prata om. Han har aldrig förstått mina intressen, vi slutade diskutera politik för länge sedan och datorer är bara krångliga skrivmaskiner för honom.

Ibland har jag skrivit ut blogginlägg och skickat till honom. Det är lätt att tro att hela världen är uppkopplad och det som är viktigt för oss som bor på nätet är viktigt för andra men så är det inte.

I juli får jag träffa mitt barnbarn som är ett år nu. Hon är den första av oss som får växa upp i en värld där internet alltid funnits i huset. Jag kommer att kunna berätta historier för henne om vad morfar och alla andra gjorde innan vi hade datorer. Undrar om hon kommer att tro mig.

Läs även andra bloggares åsikter om webbpublicering, Facebook, MySpace, blog, Kattkorgen, barnbarn