Våld och passion av Tennessee Williams

Livet blir lite roligare med teater, tycker jag. Mina år som bloggare har också gett mig nya sätt att se på det som händer omkring mig.

Igår var jag på premiär med Rosemari från Kulturbloggen. Vi såg en pjäs av Tennessee Williams som på svenska heter Mannen i ormskinnsjackan. Samtidigt passade Dramatenchefen Mari-Louise Ekman på att inviga den nya foajén till Lilla Scenen. Det var jätte snyggt, riktigt mysigt men skit samma, egentligen. Det som är viktigt är att en teaterinstitution som Dramaten öppnar upp. Mer och mer.

Jag har älskat teater sedan jag var liten, helt av mig själv och utan särskild anknytning. Jag är inte så intresserad av vilka andra som är där och har få favoritskådespelare. Dom jag känner igen och känner till vet jag väldigt lite om. För mig är det spelet som fängslar. Spelet och stämningen när ridån går upp.

Därför är jag sällan missnöjd och kanske därför en dålig recensent. Tennessee Williams är ju ingen rolig figur, precis. Men han skildrar sin tid och omgivning som han ser den. Utan censur.

Det är kanske inte den roligaste pjäsen du kan gå på men värd ett besök för passionens skull.

Annat roligt som händer på Dramaten kan du läsa om på deras webplats.

Andra recensioner:

Svenska Dagbladet

Expressen

Inglourious Basterds

grenade_m26a1_fragmentationDå och då görs en krigsfilm som faktiskt är värd att ses. Inglourious Basterds (imbd) är en sådan film.

Inglourious Basterds är en skröna och som sådan en riktig brakare. Det gör inget eftersom vi vet hur det verkligen gick i andra världskriget. Hitler sköj sig själv i en bunker i Berlin. Eller hur? Den historien berättar inte filmen. Den berättar om ett amerikanskt mördargäng med rätten på sin sida. De kämpar mot nazisterna och gud hjälpe den som kommer emellan.

Anlednigen att Tarantinos filmer är så bra är att han låter rollfigurerna vara det de är. Mördare är mördare, helt enkelt. Han utser inte goda och onda, det får man sköta själv.

I den här filmen får vi träffa dem som vann kriget och det är lätt att minnas att det var samma sida som bombade Dresden, där (minst)  25 000 civila bränndes. Samma sida släppte sedan två atombomber på Japan.

Det har gjorts ytterst få bra filmer om andra världskriget. Det här är en av dem. Medges att jag delvis gillar filmen för att Brad Pitt är med men inte bara därför. Quentin Tarantino är väl en slags komiker men han sticker inte under stolen med att det flyter blod när det är krig. Så det så. För den som gillar hjältar kan finns ju alltid Mel Gibson.

Läs också Kulturbloggen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,