Darwins kapten på Dramaten

Darwins kapten heter en ny pjäs på Dramaten. Det är Henning Mankell som skrivit historien om Darwin (Börje Ahlstedt). Vi får följa honom från den 5 år långa resan då han gjorde fältarbete i geologi och så småningom leda tillfram till Om arternas ursprung, boken som förändrade synen på världen och människan.

Pjäsen börjar med att Charles Darwin får ett brev som berättar om kapten Fitzroys självmord. Han blir perplex att någonskulle ha mod att avstå från att se morgondagen. Därefter får vi följa Darwin på en minnenas resa.

Börje Ahlstedts tolkning av Darwin går hand i hand med Mankells manus. Ahlstedts Darwin ser världen med ett barns ögon. Ocensurerad och förundrad ger han sig ut på upptäcksfärd, helt utan rädsla men ibland förvirrad och ledsen över att andra inte kan se det han ser.

Mankells version av Darwin är trovärdig. Jag vet inte hur mycket som är känt om Darwins relationer och hans känsloliv men inget  av de vi får se är i konflikt med det vi vet om Darwin.

Vi får fundera över vad förlusten av dottern Annie har betytt för Darwin, en kvinna som avlar duvor har en handikappad bror. Vi får en aning om hur personliga erfarenheter ger en knuff i en viss riktning. Darwins försvar för sin utmanande forskning är ”jag vill ju bara veta vem jag är”.

Pjäsen är välspelad och rent av inspirerande. Lyckliga oss som får möta Darwin i ett sådant här sammanhang och som får leva i en tid som präglas av hans arbete.

Mer om pjäsen hittar du här:

Dramatens webbplats.

Kulturbloggen

Våld och passion av Tennessee Williams

Livet blir lite roligare med teater, tycker jag. Mina år som bloggare har också gett mig nya sätt att se på det som händer omkring mig.

Igår var jag på premiär med Rosemari från Kulturbloggen. Vi såg en pjäs av Tennessee Williams som på svenska heter Mannen i ormskinnsjackan. Samtidigt passade Dramatenchefen Mari-Louise Ekman på att inviga den nya foajén till Lilla Scenen. Det var jätte snyggt, riktigt mysigt men skit samma, egentligen. Det som är viktigt är att en teaterinstitution som Dramaten öppnar upp. Mer och mer.

Jag har älskat teater sedan jag var liten, helt av mig själv och utan särskild anknytning. Jag är inte så intresserad av vilka andra som är där och har få favoritskådespelare. Dom jag känner igen och känner till vet jag väldigt lite om. För mig är det spelet som fängslar. Spelet och stämningen när ridån går upp.

Därför är jag sällan missnöjd och kanske därför en dålig recensent. Tennessee Williams är ju ingen rolig figur, precis. Men han skildrar sin tid och omgivning som han ser den. Utan censur.

Det är kanske inte den roligaste pjäsen du kan gå på men värd ett besök för passionens skull.

Annat roligt som händer på Dramaten kan du läsa om på deras webplats.

Andra recensioner:

Svenska Dagbladet

Expressen

Veckan med Kattkorgen, mediakritiskt redaktionsmöte och Dramaten

En bild som heter second_opinion01.jpg

Så här såg det ut

Äntligen har det blivit lite fart här på Kattkorgen. I Torsdags var jag på öppet redaktions möte hos Second Opinion (läs mer om Second Opinion…).

Vi hade en intressant diskussion om journalistik, deltagarjournalistik och vad som egentligen kan kallas journalistik. Jag hade åsikter förstås men försökte lyssna.

Det som är intressant med Second Opinion är att de är en produkt av webben och dess möjligheter. Fler än journalister läser, rapporterar och kommenterar. På gott och ont men journalistiken kommer att överleva, i sina bästa och sämsta former. Second Opinion kan bli en del av det bästa.

Efter det var jag på en läcker tillställning på Dramaten och ställde en grabbfråga till Mikael Nyqvist. Det har jag skrivit om på Kulturbloggen (med bilder). Julia Dufvenius och Mikael Nyqvist mötte publiken i ett arrangemang som heter Dramaten&. Uppenbarligen var publiken förtjust över att få träffa skådespelare efter en pjäs. Mikael och Julia verkade trivas de också. Gilla!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,