En Wagneropera på fem timmar är inte vad jag vanligtvis ägnar en kväll åt. Jag fick  chansen att se föreställningen  som sändes från The Metropolitan Opera i New York – live! Det var inte tal om att säga nej. Oavsett mina fördomar mot Wagner hade jag inte för avsikt att missa detta.

Valkyrian är ett av de fyra operaverk som ingår i  Nibelungens ring. Historien bygger på de gamla germanska sagor som berättar om vad gudar och människor hade för sig.

Valkyrian är historien om hur Valkyrien Brunnhilde blir osams med Wotan (motsvarigheten till vår Odin) och döms att bli dödlig. Det är en fantastisk historia som du kan läsa om på Wikipedia.

Jag är ingen operaexpert men kan nog säkert säga att sången var enastående. Wagner är inte den lättaste opera att sjunga och de som sjunger på The Met tillhör de allra bästa. Inget snack om saken.

En sak som vi som ser det i sändning på en stor duk får är närbilder och kameravinklar. Här har två medier förenats och ger oss något man aldrig får på plats. Jag tror att det bidrog till den starka upplevelsen. Internet ger oss nya sätt att ta del av kulturutbud från hela världen. Lägg till att hela föreställningen textades så det var lätt att hänga med i historien. Dubbel njutning.

Sammanfattningsvis var det här en fantastisk uppplevelse och en bra avslutning på Mets operasäsong.

Bio Rio (före detta Kvartersbion vid Hornstull) ger fler sådana här föreställningar och det är ett utmärkt sätt att se Opera. Det är liten chans att man hamnar på en sådan här föreställning annars.

Valkyrian
Musik och text: Richard Wagner
Dirigent: James Levine
Produktion: Robert Lepage
Scenografi: Carl Fillion
Kostym: François St-Aubin
Ljusdesign: Étienne Boucher
Interaktiva projektioner: Holger Förterer
Video image artist: Boris Firquet

I rollerna:
Sieglinde: Eva-Maria Westbroek
Siegmund: Jonas Kaufmann
Hunding: Hans-Peter König
Wotan: Bryn Terfel
Brünnhilde: Deborah Voigt
Fricka: Stephanie Blythe

Läs vad en riktig operkännare tyckte om föreställningen på Kulturbloggen

Teatermagasinet

Besök gärna bloggen Bio Rio visar Wagners Valkyrian live från The Met i New York

Scensångarna spelade La Bohem av Puccini.

Nu måste jag säga något om mig själv och Opera. Jag har bara varit två gånger och det här var första som publik. Det finns de som skriver och vet mer. Då så.

Opera spelas vanligtvis på större ställen men efter den här föreställningen önskar jag att fler små scener vågade sig på det. Det blev en känsla av närhet som dels berodde på att vi satt nära scenen och dels att Operan sjöngs på svenska. Det blev något som liknade musikteater och som jag förstår var det den ursprungliga tanken med Opera. Någon som vet bättre får rätta mig om jag har fel.

Kärlek och död är starka tema och föreställningen sjungs/spelas övertygande. Jag tänker inte försöka bedöma sången, jag tyckte helt enkelt att det var vackert och kändes  verkligt. För min del blir det nog fler besök på Operaföreställningar.

Storartat genrep och hoppas att fortsättningen blir lika lyckad. Om du som jag inte är van vid Opera är det här ett utmärkt tillfälle. Du får dessutom chansen att besöka en väldigt fin teater.

Du kan läsa mer om genrepet på Kulturbloggen och Teatermagasinet.

Vill du lära dig mer om Opera kan du titta in på Operaskolan, rekommenderas.

Besök gärna bloggen Opera på liten scen är fantastiskt

Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning. Det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Det är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme när de flesta barn föds.

Ingmar Bergmans Vargtimmen, är ett filmmanus från början. Filmen hade premiär 1968.

Handlingen:

Tillsammans med hustrun Alma har konstnären Johan Borg sedan sju år dragit sig tillbaka till en liten ö i havsbandet för att finna trygghet och ro. Den senaste tiden har han plågats av mardrömmar och alltmer slutit sig inom sig själv. När Alma läser Johans dagbok får hon veta att han tidigare haft en relation med Veronica Vogler på samma ö

Är de vakna eller sover de? Är det en dröm eller är det tankar som maler i en vaken människas huvud? Händer något av detta på riktigt?

Vargtimmen är en rätt otäck historia med känsla av drömspel, kanske mardrömspel. I inledning av pjäsen väntar Johan på gryningen så han kan sova. Om paret är vakna eller sover och vem som drömmer får vi aldrig veta. På det viset blir den här pjäsen en ganska bra skildring av hur det är i våra svåraste stunder när svartsjuka, osäkerhet och det förflutna skapar kännslomässigt kaos i våra huvuden. Oro och ångest skapar monster som dansar runt i hjärnan. Repliker och tankar maler och upprepas i olika konstellationer. Bergmans skicklighet i att gestalta inre kaos är tydligt. Det kan jämföras med Noréns skarpsynta skildringar av relationer och yttre drama men de två är olika konstnärer med sitt snille på helt olika områden.

Målarsalen är en av Dramatens mindre scener. Du sitter nära scenen och ser skådespelarnas ansikten. Marie-Louise och Gösta Ekman är med i publiken. Hoppas de är nöjda. Spelet är mycket bra och det är krävande roller. Filmen med vinterlandskapet och den cyklande pojken som projiceras på väggen bakom skådespelarna och TV apparaterna som visar scener och bilder visar också hur tekniken skapar nya möjligheter där teater och media flyter ihop. Mycket effektfullt och det förstärker drömkänslan i pjäsen.

I rollerna Jon Karlsson, Lina Englund, Peter Engman, Eva Melander, Omid Khansari, Aleksa Lundberg, David Mjönes, Nils Poletti, Philip Hägglund/Marcus Pantzar

Regi Malin Stenberg
Scenografi Andreas Nilsson
Kostym Anna Heymowska
Ljus Jenny André
Musik Karin Dreijer Andersson
Peruk och mask Sari Nuttunen, Marie-Louise Hellberg

Besök gärna bloggen Från Vargtimmens genrep på Dramaten

Premiär den 18e februari för Lars Noréns pjäs Stillheten premiär på Stadsteatern. Sten Ljungren  och Katarina Ewerlöf  i rollerna som mamman och pappan i en familj där var och en har mörka sidor.

Scenen är ett stort rum med paper utspridda, under pjäsens gång är de brev, manussidor eller något annat som har med karaktärernas liv att göra.

Jag tycker om det sättet vi presenteras för rollfigurerna. En och en. Vi får lära känna dom en och en och gradvis får vi en bild av familjen och vilken roll var och en har. Pappan (Sten Ljunggren) som inte kan låta bli att dricka trots att hans fru (Katarina Ewerlöf) är döende i cancer.

Familjemedlemmarna är var och en ensam med sig själv.

Det är lätt att undra varför dessa människor stannar hos varandra. En enkel lösning vore för var och en att ge sig iväg men ingen drar sig ur, trots att familjen verkar ha blivit ett fängelse.

Här blir jag imponerad av Noréns skarpsyn. Vi ser inte bara ett en samling plågade människor utan vi ser en familj där medlemmarna också ser ett behov hos någon annan. Vi får också möta dem i sina olika roller, mamma – hustru, son – bror, pappa – man och hur de både lyckas och misslyckas med sina uppgifter i familjen. Det finns också det som förenar dem, jazzen som följer oss genom pjäsen, till exempel.

Vi får skratta, kanske åt dem vi ser på scenen men också oss själva, åt det vi känner igen. Inslaget av humor ger faktiskt ett lite annorlunda perspektiv på det som händer framför oss. Vi vet ju inte hur det slutar, det vi ser på scenen är ett tunt snitt i deras liv. Vi får höra tals om lyckligare dagar och vi anar möjligheter för familjemedlemmarna. Hur det slutligen bilr får vi inte veta men kanske skriva själva. I alla fall i våra egna liv

Jag hade stor behållning av den pjäsen och tyckte inte den var svart. Svår men inte svart. Visst finns det ett övermått av lögner svaghet och beroende men det balanseras av äkta överseende, styrka och omtanke. Det ställs höga krav på oss som publik att se skillnaden och inte luras av schablonerna.

Läs ocks Kulturbloggen recsion av pjäsen

Besök gärna bloggen Premiär för Stillheten av Lars Norén

Darwins kapten heter en ny pjäs på Dramaten. Det är Henning Mankell som skrivit historien om Darwin (Börje Ahlstedt). Vi får följa honom från den 5 år långa resan då han gjorde fältarbete i geologi och så småningom leda tillfram till Om arternas ursprung, boken som förändrade synen på världen och människan.

Pjäsen börjar med att Charles Darwin får ett brev som berättar om kapten Fitzroys självmord. Han blir perplex att någonskulle ha mod att avstå från att se morgondagen. Därefter får vi följa Darwin på en minnenas resa.

Börje Ahlstedts tolkning av Darwin går hand i hand med Mankells manus. Ahlstedts Darwin ser världen med ett barns ögon. Ocensurerad och förundrad ger han sig ut på upptäcksfärd, helt utan rädsla men ibland förvirrad och ledsen över att andra inte kan se det han ser.

Mankells version av Darwin är trovärdig. Jag vet inte hur mycket som är känt om Darwins relationer och hans känsloliv men inget  av de vi får se är i konflikt med det vi vet om Darwin.

Vi får fundera över vad förlusten av dottern Annie har betytt för Darwin, en kvinna som avlar duvor har en handikappad bror. Vi får en aning om hur personliga erfarenheter ger en knuff i en viss riktning. Darwins försvar för sin utmanande forskning är “jag vill ju bara veta vem jag är”.

Pjäsen är välspelad och rent av inspirerande. Lyckliga oss som får möta Darwin i ett sådant här sammanhang och som får leva i en tid som präglas av hans arbete.

Mer om pjäsen hittar du här:

Dramatens webbplats.

Kulturbloggen

Besök gärna bloggen Darwins kapten på Dramaten

Så här såg det ut

Äntligen har det blivit lite fart här på Kattkorgen. I Torsdags var jag på öppet redaktions möte hos Second Opinion (läs mer om Second Opinion…).

Vi hade en intressant diskussion om journalistik, deltagarjournalistik och vad som egentligen kan kallas journalistik. Jag hade åsikter förstås men försökte lyssna.

Det som är intressant med Second Opinion är att de är en produkt av webben och dess möjligheter. Fler än journalister läser, rapporterar och kommenterar. På gott och ont men journalistiken kommer att överleva, i sina bästa och sämsta former. Second Opinion kan bli en del av det bästa.

Efter det var jag på en läcker tillställning på Dramaten och ställde en grabbfråga till Mikael Nyqvist. Det har jag skrivit om på Kulturbloggen (med bilder). Julia Dufvenius och Mikael Nyqvist mötte publiken i ett arrangemang som heter Dramaten&. Uppenbarligen var publiken förtjust över att få träffa skådespelare efter en pjäs. Mikael och Julia verkade trivas de också. Gilla!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kulturbloggen, Second-Opinion, media, journalistik, Dramaten

Besök gärna bloggen Veckan med Kattkorgen, mediakritiskt redaktionsmöte och Dramaten

På landsbygden (där jag var) fanns det inget internet med någon teknik som jag känner till. Jag fösökte med ett kontantkort till min olåsta Nokia men det var tji. En annan operatör hade kanske funkat bättre men det gick inte med den jag provade med (TIM).

Nu har jag kommit hem och kan använda datorn igen. Det var lite svårt att leva utan internet även om det bara var en vecka.

För två år sedan besökte jag Montepapa, området där min vän och kollega har hus. Då fick jag lära mig beskära olivträd. Nu fick jag lära mig mer om olivplockning.

Montepapa ligger längst ner på klacken i Italien. Området präglas av olivnäringen. Det är inget rikt område men de småstäder som ligger runt omkring är i alla fall befolkade och människorna som bor i trakten kämpar på.

Det som gör intryck på mig i det här området överflödet men det krävs mycket arbete av de som bor här. Oliver plockas i stort sett för hand, det finns lite olika maskiner som skakar ner oliverna men alla har inte sådana.

Katter finns det också gott om. Här är Mitsi, vildkatten som adopterat Johan och hans familj.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Italien, Trulli, olivodling, Apulien, Puglia

Besök gärna bloggen Olivplockning i Trulli-land

Idag är sista dagen Café Edenborg har öppet. Sorgligt men skönt att vara här med alla andra som också kommer att sakna stället.

 Edenborg är stämning, stämning, stämning och en stor pytts kärlek. Ofta ett lugnt ställe att sitta och jobba på. “Var skall vi träffas nu”? Någon frågar men det är svårt att

En vän sa att hon gillade Edenborg på grund av att de som jobbar här verkar ha det så bra tillsammans. Det är det dom gör stället, inte väggarna.

Det är lätt att dölja sina känslor bakom ord. Jag i högre grad än andra av den åkomman, tror jag. Lättast är att bara säga att jag tycker om Edenborg och de som jobbat här. Och jag kommer att sakna er!

Spotify spelar musik med tema “farväl” och det kan passa bra en sådan här dag.

Här är lite bilder. Inte all jag tagit här men några från idag. Det är en del bebisar här och bilder på bebisar. Bebisar är ju i hög grad ett löfte om en framtid och fick nog mest uppmärksamhet.

Avslutningsvis blev det tal och till slut lämnade vi vårt kära café. Tillsammans

Läs även andra bloggares åsikter om Café Edenborg, farväl, bilder, sista natten med gänget, bokcafé

Besök gärna bloggen Last day @ Edenborg eller “The end of the world as we know it”

Jag hade tänkt ta lite blider till Kulturbloggen. Det blev över femhundra stycken. Omöjligt att presentera på bloggen eller välja ut (utom de jag har lagt upp på Kulturloggen, förstås. Bäst är att kolla på Flickr, där hamnade resten. Om du gillar någon bild är det fritt fram att använda för icke kommersiellt bruk. Du kan själv läsa om licensieringen i anslutning till bilderna.

Ah, vilken dag. Jag har ont i låren av allt plåtande! Men kul var det, tacksamt rent av. Det roliga var att jag oroade mig för att batteriet skulle ta slut. Det gjorde det inte (tack Nikon). Det var minneskortet som blev fullt när jag tagit sista bilderna.

Det blev en övning i deltagande journalistik (när vi rapporterar nyheter vi själva är med och skapar).

Andra nyheter från paraden:

Glitter i massor

Nyheter i år. Fotbollsklubbarna hoppar med.

Mångfald i SvD

Läs även andra bloggares åsikter om licenciering, Flickr, Prideparaden, Deltagande journalistik

Besök gärna bloggen Stockholm Pride 2009

Annars var det en underbar midsommar. Jag frös inte och blev inte blöt. Dessutom fick jag träffa min gamla vän Anna. Hon är mamma och svärmor till paret.

Jag har känt henne i över 20 år och varit med och firat hennes 70, 80 och 90-årsdag. Det ni. Anna har passade katten Felix, tills hon flyttade (Anna alltså, inte katten)

Nu träffas vi ändå då och då. Hon ringer och frågar hur det går. En bra vän.

Det fanns mycket annat att titta på och fotografera. Det finns en hel drös nya bilder på Flickr.

Här är några till. De ser mycket bättre ut i Flickrs “slideshow” prova den här länken.. Då var det nästan som em stunds meditation. Undrar om det finns något sätt att lägga till musik?

Läs även andra bloggares åsikter om Flickr, bilder, midsommar 2009, bröllopsdag

Besök gärna bloggen Bilder gör bloggen

Så här är det: Skivan är skitbra. Köp den! Jag pratade med en journalist från SvD (egentligen såg jag Rosemari prata med henne och la mig i :)). Hon kom att tänka på Monika Törnell, vilket är ett bra betyg. Jag höll med.

Nu till något annat:

Sara har skitsnygga tatueringa. Ni får kalla mig fetischist men jag gillar när tjejer vågar ta i när de gaddar sig. förmodligen har det med att göra att jag är pappa, morfar och farbror till en hel drös flickor och vill att de skall ta för sig och ta plats. Jag vill inte att de skall finna sig i givna ramar. De skall bli det de själva vill.

Ett stort tack till Sara för att hon skrev så fint på skivan jag köpte. Översta bilden.

Jag tror att till och med en skeptiker som tomascarneheim.com kan omvändas av Saras fina tatueringar.

Titta på filmklippet. Sara sjunger Maskrosor från sitt nya album. Inspelningen är gjord med min Nokia N95 med uppdaterad programvara. Imponernande även om det inte kan mäta sig med en professionell upptagning. Tyvärr skakar jag för mycket numera. Det är inget att  göra åt och det är nog slut med frihandstagningar av den här typen. Tips om alternativ tas tacksamt emot.

Alla bilder är tagna av mig inklusive videon. Gillar du någon finns de på Flickr. Änvänder du dem kan du gärna tala om vem som tagit dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Release-party, skiva, Maskrosor, Där maskrosorna blommar, tatueringar, musik, pop, Youtube, musikvideo

Besök gärna bloggen En kväll med Sara Löfgren

Läs även andra bloggares åsikter om Kulturbloggen, Snow Patrol, Cirkus, konsert, intervju

Besök gärna bloggen Igår var det konsert

Hela debatten om fildelning har ju handlat om mer om kontroll än om pengar. Jag är övertygad om att Warner skulle kunna konkurera ut PB om de ville. Och tjäna mer pengar än vad grabbarna där någonsin gjort. Pirate Bay handlar om enkelhet, inte om gratis film och musik.

Nu blir webben realtidswebben, det vill säga den kommer i större utsträckning att ge oss nyheterna när de händer och det kommer inte att vara traditionella media som rapporterar. Inte alltid i alla fall.

Ester Pollack är kritisk mot pressen. Hon är också kritisk mot Newsmill.

Med webbmedia har journalistiken en chans men om det här är slutet för en era med professionella nyhetsrapportörer må det vara hänt. Jag har haft förhoppningar att den nya tidens deltagarjournalister och professionella journalister tillsammans skulle skapa något nytt. Nu tror jag inte det kommer att bli så. Det som har talat för journalisterna som yrkeskår är att de är ansvariga och lägger ribban för kvalitet. I den bästa av världar, alltså. Inte i den här. Det fåtal som journalister som har integritet att stå emot makten kommer säkerligen att överleva. Även om de inte blir rika kommer de alltid att ha någonstans att skriva (om inte annat på fängelseväggar).

Här finns mer om hur jag tänker.

Läs även andra bloggares åsikter om Press, media, SvD, DN, BBC, medborgarjournalistik

Besök gärna bloggen Den toppstyrda journalistiken

Vädret har avlästs härifrån i 253 år! Längsta väderkollen i världen.Vädergubben Rolf som bjöd in mig till den här utflykten.

Här är apparterna som bestämmer vilket väder det skall bli i Stockholm. Det är Rolf man skall snacka med (eller hur det nu var, jag lyssnade inte så noga när han förklarade…).

Här ställs sommar och vinter in… (Vad sa han egentligen…?)

Efteråt åt jag en våffla på kafé Himlavalvet.

Här finns info om väderobservationerna:

http://www.smhi.se/sgn0102/n0205/faktablad_stockholm.pdf

http://www.smhi.se/content/1/c6/02/52/60/attatchments/Medvind_06_02.pdf

Dagsläget:

http://www.observatoriet.kva.se/svenska/kafe/index.html

Läs även andra bloggares åsikter om Photo, Stockholm, SMHI, väder, ABC-klubben

Besök gärna bloggen Idag har jag varit på utflykt igen

Kan man få ett förtydligande? Nu vet jag så klart inte om det är Skatteverket eller Expressen som jag skall skälla på. Skatteverket kanske har en specialgrupp för alla yrkeskategorier. Vad vet jag? Eller så är det bra nyheter att röra lite i grytan och se vad som händer.

Hursomhelst tycker jag det är dags att sätta ner foten.

Det Expressen skrivit i några artiklar uppfattar jag som provocerande. Det ger en bild av bloggare som inte stämmer. Även om det står att det gäller ett fåtal av alla tusentals bloggare är vinklingen tydlig.

Det är OK att kritisera bloggare för det de faktiskt gör och skriver. Jag tycker det är bra med diskussioner om bloggande och när bloggandet blir något annat än bloggande.

Det är inte OK att kritisera bloggare bara för att de är bloggare.

Vi behöver mer evenemang som Kulturbloggen Award.

Bloggarna kommer att ge upphov till nya sätt att rapportera nyheter (oavsett vad det kommer att kallas i framtiden) genom deltagande journalistik. Det är hos bloggarna vi hittar morgondagens media redan idag.

Läs även andra bloggares åsikter om media, Expressen, deltagande journalistik, bloggar, Kulturbloggen Award

Besök gärna bloggen Moral eller ekonomi när Skatteverket granskar bloggare?