Bloggare och det fria ordet – så går det om man ställer uppkäftiga frågor
Ett blogginlägg om att Monica Antonssons bok Mia – sanningen om Gömda inte fick skyltas upp fick Rosemari på Kulturbloggen att vilja gräva djupare.
Det skulle hon hon tydligen inte ha gjort eftersom det slutade med hot om polisanmälan. Rosemari skriver om sin erfarenhet av den undersökande journalistiken. Läs historien på Kulturbloggen.
Själv tycker jag att Monica Antonsson kunde ha svarat på Rosemaris frågor på det sätt hon gör i den senare brevväxlingen. Framförallt med tanke på att hon sticker ut hakan med att publicera en kontroversiell bok. Det är ju det som är bakgrunden till hela den här historien.
Så här skriver Monica Antonsson på sin blogg:
Jag låter diskussionen rulla, jublar åt grävlingarnas ansträngningar, informerar, dokumenterar, besvarar seriösa frågor i mån av tid och förbehåller mig rätten att mellan varven rensa verbala ogräs ur bloggrabatten.
Provocerande frågor är intressanta just för att de provocerar. Det är ju det konceptet Monica Antonsson bygger sin bok på. Frågan blir ju vem som har rätt att ställa provocerande frågor till vem. Kanske skall en bloggare passa sig för att ställa provocerande frågor till en publicerad, guldspadenominerad författare.
Om jag skall säga något uppmuntrande till Rosemari får det bli: Stå på dig, jag tror du är på rätt spår.
Läs även andra bloggares åsikter om Kulturbloggen, Mia – sanningen om Gömda, guldspaden, journalistik
