Tankar om journalistik i sin bästa och sämsta form

ankdamFör flera år sedan slutade jag läsa dagstidningar under en period. Det var under Tsunami-katastrofen. Den enhet jag arbetade vid fick uppdraget att ta emot återvändande från Thailand. Vi tog också emot anhöriga som förlorat någon.

Det blev omöjligt att läsa om det i tidningarna (för mig) samtidigt som jag skulle hjälpa drabbade att bearbeta skrämmande händelser eller härbärgera ovissheten om vad som hänt deras anhöriga.

Något som visade sig vara till stor hjälp var de webbplatser som kom upp där man försökte identifiera offren med hjälp av upphittade, personliga förmål.

Två nyheter de senaste dagarna påminnde mig om det här.

Den ena var nyheten om Steve Jobs sjukledighet. Det skrev jag om i Bloggtidningen. Experter som inte har någon personlig kunskap om Jobs sjukhistoria gör spekulativa uttalanden. Det senaste var att Jobs överväger en levertransplantation. Journalistik i sin sämsta form. Read Write Web sammanfattar detta på ett bra sätt, tycker jag.

Den andra nyheten är flyplanet som kraschade på Hudsonfloden. Via Twitter kom nyheten snabbt ut i media. Det kom snabbt besked om att alla hade klarat sig. Den nya journalistiken i sin bästa form. Den snabba nyhetsförmedlingen borde ha besparat anhöriga många timmars osäkerhet och vakande vid telefonerna.

Jag menar inte att vi skall blunda för det obehagliga eller svåra. Det är inte heller förbjudet att använda de mediaplattformar vi har till att lindra andras lidande.

Eftersom stora delar av pressen fortfarande anser det lönsamt att handla med spekulationer (som i fallet med Steve Jobs) blir sociala media och medborgarjournalistik en balanserande kraft. Webben innebär inte att journalstik, i sin bästa och sämsta form, kommer att försvinna. Webben innebär ytterligare en dimension (medd en bästa och sämsta form).

Som ni kanske märker på den här bloggen har jag återfått mitt intresse för journalistik. Det är mycket tack vare utvecklingen på webben.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,