Vem blir en bra chef?



Kulturbloggen skriver om chefer från helvetet och jag har blivit utmanad att skriva något om det på Kattkorgen. Här är mitt bidrag till ämnet.

Jag har haft en hel del bra och dåliga chefer under mitt arbetsliv. Jag har jobbat inom metallindustrin och vården, nu arbetar jag som i en kommunal verksamhet.

Vem blir en bra chef? Det enkla svaret är: en chef som passar ihop med uppdraget. Chefsuppdrag kan vara väldigt olika. En del av de chefer jag haft har lämnat sitt uppdrag därför att de ”misslyckats” med sitt uppdrag. Ingens fel, det var fel person på fel plats. Då går det att gå vidare till andra uppgifter.

En chef som inte har fått ett tydligt uppdrag eller som inte kan få med sig sina medarbetare i arbetet med att genomföra uppdraget är dömd att misslyckas. En grupp lever och dör nämligen med hur väl den lyckas genomföra sin uppgift. Jag menar inte bara gentemot organisationen utan som social enhet. Det är därför det är så viktigt att ha tydliga mål och att gruppens uppgift är tydlig för medlemmarna.

Om chefen har till uppgift att genomföra förändringar måste medarbetarna veta om det för att kunna göra sitt bästa. Finns det en dold agenda är det bäddat för katastrof och en dålig chef kan mycket väl lämna efter sig ett omöjligt uppdrag till nästa chef. Öppenhet är A och O.

Jag hade en gång ett uppdrag som arbetsledare. Uppgiften var att ställa en kommunal verksamhet på fötter. Det fanns stor brist på tillit till organisationen. Personer som kunde vara resurser i verksamheten hade dragit sig undan på undanskymda platser och andra, som bidrog mindre hade tagit stor plats. Verksamheten var ofta stängd pga ”personalbrist”.
Min lösning var att formulera ett förslag på hur verksamheten skulle se ut när den tills slut var startklar. Förslaget byggde dels på det minimum som  jag hade betalt för att uppnå och det uppdraget redovisade jag i sin helhet. Dels bestod förslaget av medarbetarnas egna idéer.

Vi genomförde våra mål, inte utan konflikter men alla hade klart för sig vad vi skulle göra, vad var och ens uppgift var. Vi testade gränser och kom fram till vad som var möjligt och inte möjligt. När mitt jobb var klart kunde vi t o m säga att vi gillade varandra.

Det är att mina erfarenheter av att vara chef själv.

För att vara en bra chef skall man vara öppen, kunnig, tydlig och snäll. Och ha sitt uppdrag klart för sig. Fattas något av dessa egenskaper är det lätt att ta till makt. Då är man på väg till helvetet. Empati betyder inte bara att jag skall förstå mina medarbetares personliga bekymmer utan hur de upplever mitt chefsskap. Eftersom en arbetsplats inte är någon demokrati (om man skall spetsa till) är medarbetarna utlämnade till sin chef. De har inte tillgång till nästa nivå (annat än i när något går på tok) och är därför rätt utsatta.

På samma sätt behövs en sund chefskultur i organisationen. Goda personliga egenskaper hjälper inte en chef om han/hon arbetar i en organisation som präglas av otrygghet och dolda agendor.

Den chef jag tyckt bäst om kom till oss efter att den tidigare chefen lämnat arbetsplatsen i kaos. Vi var en arbetsgrupp med hög kompetens, utbildning och erfarenhet vilket gjorde saken värre. Chefens känslor av otillräcklighet hanterade hon medaggressivitet mot den hon för tillfället var missnöjd med. Den som låg bra till höjdes till skyarna.

Det var oundvikligt att det skulle gå illa eftersom ingen kunde göra rätt.

Första gången vi träffade vår nya chef kände hon av den misstro dom fanns i arbetsgruppen och sa: ”Den största risken vi tar är att vi kommer att gilla varandra”. Hon var inte rädd för att ta risker.

Det blev ett lyckat samarbete och gjorde att det nästan var värt det tidigare kaoset, eftersom det ledde till att vi träffades. En dålig chef söker harmoni och samförstånd till varje pris. En bra chef kan bråka med alla utan att respekten försvinner.

  • http://kulturbloggen.com Rosemari

    Vad snygg din nya design är på bloggen. Bra jobbat.

  • http://jonasanderson.se Jonas

    Tack!