Bloggers unite for human rights

Idag är det den dagen när vi skall blogga om mänskliga rättigheter. Var börjar man?

Visst är det här en omöjlig uppgift men mer angelägen än någonsin. Jag har tre bloggar som jag försöker skriva i varje dag. Den här, Bloggtidningen och min Webblogg (eller Weblog, som det också heter). Jag oroar mig sällan för att det jag skriver skall få negativa konsekvenser för mig. Förtryck är ett ord som jag har i mitt språk men det påverkar inte min kropp.

Vad skall jag då blogga om den här dagen? Igår läste jag en blogg som förespråkar sk waterboarding, sök på Google om du inte vet vad det är. Jag tänker inte beskriva det hela på min blog. Waterboarding är tortyr och i USA har domstolar sagt ja till tortyr, men bara om det är nödvändigt.

Vi har mängder av papperslösa flyktingar i det här landet och för några veckor sedan såg jag SL- kontrollanter och vakterna de har i sällskap nuförtiden, ta med sig en kille an tåget. Han hade ingen biljett och kunde inte uppge något personnummer. Då skall polis tillkallas. Eftersom jag vet att polis inte aktivt spanar efter papperslösa i Sverige undrade jag om det är så att kontroller i tunnelbanan är ett sätt att sätta fast papperslösa medborgare i landet.

Eftersom jag är bloggare är jag friare än de flesta att yttra mig så ofta skriver jag för att jag kan. Inget annat skäl. Jag tycker att vi skall utöva våra fri- och rättigheter även om det verkar som om det, i sig gör att de inskränks. När det bara var studenter som kopierade kurslitteratur och delade med sig till varandra var det ingen som pratade om att göra husransakan. Nu kan alla göra det och då blir det århundradets brott. Av ungefär samma dignitet som att spränga människor i  luften. Även om, statistiskt sett, terrordåd aldrig inträffar. 

Eller så kan vi fundera på mord på personal på abortkliniker. Det händer i USA. London är världens mest kameraövervakade stad men de tar inte fler bovar för det.

Egentligen går det inte att föreställa sig vad en del människor gör mot andra. Hur det luktar och låter i en tortyrkammare. Hur det känns att få fingra krossade eller bli våldagen som straff. För ett tag sedan blev en afgansk journalistelev dömd till döden för att han visade en annan student en webbsida om kvinnors rättigheter, förresten.

För ett tag sedan skrev Doc Searls ett kort inlägg på sin blog. ”Är det någon som vet vad som hänt riverbend, det var ett tag sedan jag hörde av henne?” Riverbend är skärmnamnet på en ung kvinna som bloggade i Irak. Sista uppdateringen var 22 Oktober. I Irak opererar dödspatruller understödda av USAs trupper.

Läs även andra bloggares åsikter om
 

  • http://kraka.zoomin.se/blogg.html Monika

    Det finns mycket att skriva om mänskliga rättigheter och förtryck. Både i vårt land och ute i världen. Just att belysa olika förtryck i vårt land känns viktigt och jag är glad att du tar upp de papperslösa i Sverige och att du belyser de metoder som SL använder under täckmanteln ”biljettkontroll”.
    Jag ska nöja mig med att instämma i det du skriver eftersom det just i skrivande stund är angeläget att jag inte blir upprörd – och det finns oändligt mycket att bli upprörd över om man bara höjer blicken en liten aning från sin egen navelnivå.