KATTKORGEN

Får vi tro vad vi vill idag eller skall vi lita på kommersiella TV-kanaler och kappvändare för att avgöra vad som passar sig?

Life of Brian får inte visas i påsk. Förmodligen för att någon som bestämmer så’nt inte vill stöta sig med någon inbillad eller verklig opinion.

Tyvärr verkar ingen rädd för att stöta sig med dem som är för en öppen debatt och tycker att religiösa högtider är ett bra tillfälle att fundera över deras innehåll.

Jag har sedan länge tagit mig friheten att tro vad jag vill, och låter andra ha sin tro. Hela mitt personliga skapande bygger på en uppfattning att det är meningsfullt att ha en tro. Att känna mig i harmoni med krafter utanför mig själv.

För mig som författare eller målare, eller bara människa och pappa, blir ansvaret för alltings framgång ofta för tungt. Jag måste alltid vara beredd på att lita till andra människors välvilja och tillmötesgående. Alltså att andra människor vill mig väl. Att det jag gör kommer att gå bra, helt enkelt.

Annars skulle det inte vara lönt att försöka!

Jag tror att om jag sätter mig framför datorn kommer jag att skriva något som kan uppskattas av andra. Även om skallen är tom på vägen dit.

Sådan är min tro på de kreativa krafter som omger mig och som jag får tillgång till när jag är beredd att göra jobbet. Jag skulle kunna kalla den här kreativa kraften för Gud, men jag är inte religiös. Jag har faktiskt befriats från sådana föreställningar och fått möjlighet att utveckla min tro utan teologi.

Vardagsexperimentet att sätta mig framför datorn och låta orden komma ger samma resultat varje gång. Det funkar!

I bibeln står det att Gud skapade människan. Och skapade människan till sin avbild. Är vi då inte skapade till att skapa? Att våra tankar, filmer, bilder och texter är till pga av att vi är en avbild av en skapande Gud.

Om jag trodde på Gud, skulle jag tro så.

Läs även andra bloggares åsikter om yttrandefrihet, i pressen, kreativitet

Technorati Tags: yttrandefrihet, i pressen, kreativitet