Minnenas kväll

Igår var jag på middag hos en granne. Vi har varit vänner i och bott nära varandra i över 20 år. Vi blev bekanta när några boende i området hade fått för sig att samla namn mot att en Romsk kvinna skulle få flytta in i området. Med hänvisning till att det ingick i den Romska kulturen att leva i konflikt med det svenska samhället. Vi reagerade ungefär på samma sätt och gick med i den nybildade antirasistiska gruppen för att visa att i alla fall vi hade andra värderingar. Hursomhelst blev vi vänner då. Under kvällen pratade vi om allt vi hade haft för oss under tiden vi känt varandra.

I början av nittiotalet anmälde vi oss till en jazzdanskurs. Där gick vi sex terminer, tror jag. Alla terminern i nybörjargruppen, vi var inga dansarämnen precis, men vi hade roligt. Ungefär samtidigt började vi spela gitarr vilket ledde till min kompis gick en kurs för låtskrivare som innefattade inspelningsteknik. Själv är jag inte så musikalisk. Det är skrivandet som är mitt gebit. Skrivande och i viss mån måleri. Se’n blev det skrivarcirkel, maratonlöpning och t o m boxning under en period. Vårt politiska engagemang fick också plats men det är en annan historia.

Det var en trevlig kväll med många roliga minnen och ett bra tillfälle att blicka tillbaka. Det jag lärde mig av allt det här är att det går att göra mycket mer än jag kan föreställa mig. När jag började träna för min första maraton trodde jag faktiskt inte att det var möjligt att springa så långt, åminstone inte för mig. Idag vet jag bättre. Utmaningen blir att flytta gränserna jag har i mitt eget huvud!